Varför jag fotograferar

Varför jag fotograferar

Att bläddra i album med gamla bilder, på både mig själv och mina syskon. Alla dessa album med bilder på min familj och mina kusiner. Bilder från när mormor var ung och när de hade hunden Sappo som älskade att spela fotboll. Det var bland det bästa jag visste när jag kom hem till mormor och morfar (förutom att äta morfars kladdkaka och få frukosten på sängen av mormor såklart), att sitta och titta i alla dessa album de hade. Från 40-talet och framåt.
Alla vi barnbarn hade ett alldeles eget album att titta i. Album fyllda med minnen och fina stunder från när vi var små.
Jag är så evigt tacksam till mormor och morfar för att de förevigat oss från dag 1!

Jag har alltid älskat att skapa, främst bilder, antingen genom att måla eller fotografera. Jag har fotograferat länge och det är mycket tack vare både mormor och mamma.

Men 2011 när jag blev moster till finaste lilla Selma så fick det en helt annan mening. Jag ville bevara varje stund, föreviga varenda litet ögonblick!
Selma har sedan fått Oscar till lillebror och de har i sin tur fått en kusin – Saga! Mina syskonbarn är min absoluta största inspiration. De påminner mig om att ta vara på ögonblicken, helt plötsligt är det 2017 och Selma fyller 6 år! Jag vill ge dem samma som jag själv fått som liten, massa bilder att se tillbaka på och minnas. Att de ska få berättat för dem om när de var små och sa något roligt, när de var på utflykter ihop, eller bara hur de helst satt på golvet och ritade Batman.
För hur fint är det inte att mormor fortfarande har album kvar från 1941, och visar och berättar gladeligen om personer som om det bara var igår hon träffade dem.

Som bröllopsfotograf och familjefotograf vill jag förmedla bilder med känsla och värme. Med en mer dokumentär stil vill jag berätta, inte bara om mina fina syskonbarn, utan om er. Om er familj. Om er kärlekshistoria. Eller om er första tid med ert nyfödda barn.
Jag vill ge er ett fint och roligt minne från er fotografering, men också själva minnet av hur livet var just då.

Jag vill minnas lille Oscar när han fnissar busigt, när Selma dansar omkring överallt, och jag vill minnas Saga när hon gapskrattar så högt att man inte kan annat än att skratta själv. Därför älskar jag bilderna nedan lite extra.
Inga stillasittande barn som tittar rakt in i kameran. Nej, äkta känslor som beskriver både Oscar, Selma och Saga.